Susanne Lanefelt?

Imorgon är det dags för den stora dagen. Eller den näst största egentligen. Hur som helst är det dagen jag så smått har fruktat i flera veckor. I flera dagar nu har jag hoppat omkring i mitt rum, gått igenom hela spotify, analyserat låtar, svurit och slitit mitt hår. Imorgon är det dags för mig att bevisa mina färdigheter som gympaledare. Två låtar ska jag fylla ut med egenkomponerad koreografi, se glad ut samtidigt som mina stackars offer ska förstå och glatt hänga med i det organiserade kaoset. Hu! I natt hade jag en mardröm då jag gjorde bort mig inför min stränga lärares kritiserande blickar. Det kändes rätt bra för då kan det ju i alla fall inte bli värre i verklighetens imorgon, eller hur? Vad jag ville säga är att håll två starka tummar för mig imorgon halv nio så kör vi hårt!